Såg på ett avsnitt av idol någon gång förra veckan kanske... en söt liten pojke kommer in och sjungen just denna låt. Blev kär, kanske inte just i pojken (fast att han va en redig sötis) utan låten som va fruktansvärt fin. Har sedan jag hörde den första gången lyssnat på den varje dag. Sitter faktiskt just i detta nu och lyssnar på den. Kortfattat så handlar den i alla fall om att livet inte är helt enkelt och att man ofta går vilse. Men att allt har en mening för genom misstag och nederlag kommer vi fram till vårat slutmål. Kanske är det då fel att kalla det misstag och nederlag, kanske ska man tacka folk som kommit in i livit och försvunnit för att ge plats åt någon underbar och fin. Ja det är så jag väljer att se på det..... Tack ni som varit i mitt liv, som slagit mig gul och blå, som förgyllt min vardag och sedan försvunnit lika fort som den flycktiga sommaren. Tack för att ni gjort mig starkare och vackrare. Tack för att ni på något konstigt sätt visat mig vägen till Olle. Som dom sjunger i låten. Ni va som polsjtärnan och visade vägen hem. Hem till det enda rätta.

http://www.youtube.com/watch?v=lZp6pmgbZyU